UPPSALA NYA TIDNING  910201

LEKFULL MUSIKALITET
PÅ HÖG NIVÅ


Med en stor portion sällsynt äkta gott
humör och lika mycket säker lekfull
musikalitet intog Kerstin Wikström och
Anders Linder den lilla iordningställda
scenen på Bistro Nim på onsdagkvällen.
Deras kabaré Våga ge och våga kräva
ingick i den pågående Teaterfestivalens
program, som ett inslag i Kesselofski &
Fiskes Cabaretpub på Bistro Nim.
Underbart är kort. En timme gick fort i
Wikström/Linders sällskap och det enda
som förvånar mig är varför inte fler
Uppsalabor hade hittat hit denna kväll.
Här borde ha varit proppfullt och inte
bara fullt vid restaurangens bord. Visste
inte stans invånare om vad som bjöds?
Vi som var där njöt i alla fall av ett
program som kunde ha varat en
halvtimme till – minst. Stämningen var
hög och kontakten mellan scen och
publik varm och uppsluppen.
Kerstin Wikström vid pianot och Anders
Linder på tenorsax, vandrande mellan
borden, inledde med en kärleksfull och medryckande version av den gamla
klassiska Wave, sjungen på originalspråket
portugisiska av Kerstin Wikström.
Med en härlig distans till sig själv berättade
hon sedan om sitt förflutna som barpianist
i Brasilien. Från att hävda att "det gäller
ju att bibehålla den rätta internationella
cocktailstilen" kom hon genom en lång
rad av örhängen fram till Quantanamera
och "jag vill inte quanta nå' mera" i jubel
och imponerade applåder.
Mans- och kvinnorollerna var kabaréns
tema och i detta ämne var Anders Linder
obetalbar som 50-talstuffing. "Vi fick t o m
ett nytt språk, ett eget modersmål",
konstaterade han och fixade till en
tidsenlig tuffings frisyr med hjälp av öl (!)
och kam framför "mirrorn". Det var mycket
roligt!
"Sen kom kvinnorörelsen. Vi blev så justa.
Det var på justitalet", fortsatte han vitsigt
och så drogs de gamla klichéerna om
mannen som förlorade sin manlighet för
att han ville vara just och jämlik och dela
lika på hemarbetet. Roligt utfört på ett
lite slitet tema.
En vansinnigt rolig och skickligt genomförd
rysare till pianoackompanjemang à la
stumfilm gav oss Kerstin Wikström i sin
Tillfälliga förbindelser. Konstrasten mellan
vardagligheter som frukostfilen och
rysarkompet ihop med hennes
uttrycksfulla utspel och sång blev en av
höjdpunkterna i kabarén. Kerstin Wikström
är begåvad med en stor röst och hon
verkar kunna använda den till vad hon vill.
Det låter ohämmat och härligt!
Plötsligt blev båda två sju år och lekte sig
igenom "vi hade ett fritt förhållande, sa vi"
med en hel del smålustiga poänger innan
finalen kom alldeles för tidigt med
titelsången Våga ge och våga kräva, en
ordentligt svängig låt och därtil med en
tänkvärd text – långtifrån så anspråksfull
som tieln kan förefalla.
En entusiastisk publik applåderade
naturligtvis in Anders Linder och Kerstin
Wikström igen och så kom de loss i
Hallelujah, I just love him so. Alla som inte
var där är bara att beklaga!

Marianne Eriksson